Svensk ordbok 2009, webbversion
äv. åld.
a`vsvärja siga`vsvärja sig
verb avsvor avsvurit, pres. avsvär äv. åld. avsvärjer
av|svur·it●högtidligt bryta med
lära, tro e.d.
ngt högt. el. åld.relig.JFRcohyponymavsäga sig
hon avsvor sig den lutherska tron○äv. allmännare(högtidligt) förneka
att man har ansvar för ngt
han avsvor sig allt ansvar för barnetavsvära sig ngtsedan 1755Subst.:vbid1-111413avsvärjande,
vbid2-111413avsvärjning;
vbid3-111413avsvärjelse